Tiden springer iväg
Förstår inte var tiden tar vägen. Redan fredag igen, hjälp!
Idag kommer Tommy och Johanna hit och ska stanna över helgen! Tommy ska hjälpa oss renovera ett rum i källaren som Felicia ska få som sitt rum. Skönt att komma igång med det så hon får något eget och känner sig hemma och att hon faktsikt bor här.
Får se vad jag och alla barnen ska hitta på medans killarna bygger, är loppis i Mjölby så en vända dit blir det nog skulle jag tro.
Får se lite vad Johanna känner för också, lillebror och Johanna avlivade sin söta hund Dixie igår så kan tänka mig att det inte är allt för lätt för dom nu. Usch stackare men hon led och hade fått cancer så gick inte rädd henne. Tråkigt när något sådant händer, aldrig roligt!
Förövrigt så rullar det på här hemma massor att gör i skolan för min del, möten hit och dit gällande Felicia och så men borde snart lugna ner sig. Felicia trivs jätte bra i nya klassen vilket känns jätte skönt!
Kom att tänka på en sak häromdagen, det är snart 1 år sedan Irené gick bort (21 november 2010), kan inte fatta att det gått ett helt år, hon är inte bort för mig.
Saknar henne varje dag och går här och väntar på att hon ska ringa och kolla läget. Trots att jag vet att det inte kommer hända så hoppas jag fortfarande.
Usch va jag saknar henne, skulle göra vad som helst för att få en dag till med henne. Få visa henne huset, visa hur stora barnen blivit och få berätta allt som händer i vårat liv nu. Jag vet att hon skulle ha varit stolt över mig att jag tagit tag i min dröm att plugga till lärare och att vi öppnat vårat hem för Felicia.
Även om det alltid varit en självklart het så vet jag att hon är stolt över mig.
Men saknaden blir inte lättare för det.
Tårarna vill inte ta slut trots den tid som gått, så fort jag tänker på henne så rinner tårrana igen, som nu! :-(
Nä nu måste jag försöka rycka upp mig och återgå till skolböckerna en liten stund till innan jag ska åka till Borensberg och hämta min rena tvätt hos mamma.
Allt bra att ha mamma när tvättmaskinen pajar, tur man kan åka dit då och tvätta så barnen inte står utan kläder!
Mamma är bäst helt enkelt! Dock lite dåligt att hon inte stryker kläderna, det hade minsan farmor gjort om det varit hon som tvättat! HIHIHI
Var rädda om varandra!
