Tisdag!
Gör så ont och tårarana rinner så fort jag tänker på henne, folk säger att sorgen blir lättare att hantera med tiden, men jag håller inte med. Det gör minst lika ont och mer ont i mitt hjärta nu och saknad är stor som ett berg. Det är så mycket jag skulle vilja visa irene, bara en sista gång.
Låta henne få se hur huset tagit form och allt vi gjort med renoveringar och dylikt och få se barnen. framför allt just det. William var ju bara ett spädbarn när hon lämade jordelivet och nu är han en stor kille som lever och står i.
Usch vad jag saknar henne.
Jag och pappa, Frans och Ludwig var uppe på kyrkogården igår med rosor och tände ljus i båda ljuslyktorna, vart jätte fint. :-)
För övrig var det full fart hemma igår. Frans har fått ont i ryggen igen (allt pga att han lyfte den nya tvättmaskinen på helt fel sätt) så han var hemma från jobbet. Så jag pappa, Frans och sjuklingen Ludwig åkte ner till Alvesta och köpte en ny (FUL) bil. Vi byte in volvon och skodan samtidigt så nu blev vi av med de två huvudvärkarna. Känns skönt att slippa problemen och framför allt att vi bara har en bil nu. Volvon har bara stått och kostat en massa pengar, helt onödigt.
Så nu mera är vi ägare till en vit minibuss, typ... blir nog bra när man vant sig.
huvudsaken är att vi nu kan åka allihoppa i samma bil, inga fler utflykter med två bilar. NICE! :-)
Sen kvällen tillbringades i källaren på Felicias nya rum. Vi plockade upp alla hennes saker och satte upp speglar, tavlor och tavellister. Blir så himla fint där nere! :-) Jag hann även med en handlingstur till City Gross med Linda!
Nej bäst att sätta fart måste förflytta mig från bibblan till lektionssalen, för seminariet börjar strax! :-)
Ha det toppen!
Felicias rum
Tommy och Johanna var ju här förra helgen och då tilläggs isolerades ytterväggarna och så las det in nytt parketgolv!
( Fler bilder kommer, men just nu har vi ingen kamera här hemma för Felicia råkade glömma kvar den i Sörping så håll till godo... bilder kommer nån gång! :-)
Och nu i veckan så har vi spacklat, spacklat, slipat, spacklat och ännu mer slipat. Inget vidare roligt jobb men tråkiga måsten.
Men idag har vi grundmålat hela rummet plus lagt första lagret med den riktiga slutgiltiga färgen.
Så ett lager färg kvar oh så imorgon ska fototapeten upp med lite hjälp av grannen! Tack Johan, tur man har snälla grannar som hjälper till! :-)
Så efter morgondagens jobb så är det dags att börja möblera rummet, än så länge har vi köpt ny säng och ny bokhylla till Felicia så nu fattas skrivbord och skrivbordsstol.
Sen måste tavellisterna, speglarna, lamporna och de nya väggorden upp så vi lär ha att göra imorgon! :-)
Dessutom ska vi vara barnvakt så vi lär inte gå sysslolösa! Men tjererna brukar allt sysselsätta sig själva!
Sen återstår det bara att se om Felicia trivs i rummet, håller tummarna för det! :-)
Imorgon kommer även Pappi på besök, var evigheter sedan han var nere. Ska bli super kul att visa honom allt vi hunnit med sen han var här sist. Och på måndag ska pappa med mig ner till smålands djupaste skogar för att eventuellt köpa en ny (ful minibuss) bil. :-)
Tur man har pappa att ta till hjälp när det gäller bliköp och bilaffärer, hatar sånt meck!
Nytt utseende på bloggen
Som ni ser så har bloggen fått sig ett skönthetslyft och det är INTE tack vara mig.
Min underbara underbara syster Madde offrade hela sin lördags kväll för min skull och satt och klipte och klistrade och i mina ögoon trollade med sidan. Vart så himla fint.
Tack snälla gumman, du är bäst! :-)
TENTA besked
Trodde i fredags att jag hade kuggat, då Lisa smsade och frågade om jag fått besked än för hon hade fått mail med resultatet. Åh i förra kursen så fick de som klarade sig mail ena dagen och de som kuggade mail dagen efter. Så då tog jag för giviet att jag hade kuggat. Blev super besviken såklart men försökte tänka positivt.
men så igår så började alla klasskompisar skriva att nu äntligen hade resultatet kommit och då visade det sig att Lisa fått besed på första kursen 8som jag redan var klar med) och inte på tentan!
Så igår kom som sagt beskedet och jag KLARADE DEN! det hade jag aldrig trott, så jävla glad man kan bli över en klarad tenta men det kändes grymt skönt, med tanke på att jag mådde inget vidare när vi pluggade till den tentan med allt som hände i mitt liv då.
Men tack vara underbara klasskompisar som hjälpte mig plugga och då framför allt LISA, tack gumman utan dig skulle jag aldrig ha klarat det du är bäst!
Där kan man snacka om riktiga vänner som hjälper och ställer upp när man behöver det som mest! :-)
Så nu försöker jag suga på den här karamelen ett litet tag och glädjer mig åt att kunna lägga den kursen bakom mig för alltid, underbart!
Men vilan vara inte länge för på torsdag är det dags för minitebta en så kallad dugga. usch och fy men bara attt ge sig påt och plugga gärnet! :-)
Renoveringen är igång!
Medans karlarna grejar så är jag försatt till barnansvar och kökstjänst, tjohoo eller inte! Men har Johanna som sällskap så ska inte klaga.
Gårdagen vart inte riktigt som vi planerade, fick ett infall när jag var på Grosset och handlade. Vart så himla danssugen så ringde Anki och kollade om hon skulle med ut.
Så hann bara hem med varorna och svira om till party outfit sen iväg till stan och Harrys, en riktigt rolig kväll men aj va ont jag har i mina stackars fötter idag! :-)
Tiden springer iväg
Förstår inte var tiden tar vägen. Redan fredag igen, hjälp!
Idag kommer Tommy och Johanna hit och ska stanna över helgen! Tommy ska hjälpa oss renovera ett rum i källaren som Felicia ska få som sitt rum. Skönt att komma igång med det så hon får något eget och känner sig hemma och att hon faktsikt bor här.
Får se vad jag och alla barnen ska hitta på medans killarna bygger, är loppis i Mjölby så en vända dit blir det nog skulle jag tro.
Får se lite vad Johanna känner för också, lillebror och Johanna avlivade sin söta hund Dixie igår så kan tänka mig att det inte är allt för lätt för dom nu. Usch stackare men hon led och hade fått cancer så gick inte rädd henne. Tråkigt när något sådant händer, aldrig roligt!
Förövrigt så rullar det på här hemma massor att gör i skolan för min del, möten hit och dit gällande Felicia och så men borde snart lugna ner sig. Felicia trivs jätte bra i nya klassen vilket känns jätte skönt!
Kom att tänka på en sak häromdagen, det är snart 1 år sedan Irené gick bort (21 november 2010), kan inte fatta att det gått ett helt år, hon är inte bort för mig.
Saknar henne varje dag och går här och väntar på att hon ska ringa och kolla läget. Trots att jag vet att det inte kommer hända så hoppas jag fortfarande.
Usch va jag saknar henne, skulle göra vad som helst för att få en dag till med henne. Få visa henne huset, visa hur stora barnen blivit och få berätta allt som händer i vårat liv nu. Jag vet att hon skulle ha varit stolt över mig att jag tagit tag i min dröm att plugga till lärare och att vi öppnat vårat hem för Felicia.
Även om det alltid varit en självklart het så vet jag att hon är stolt över mig.
Men saknaden blir inte lättare för det.
Tårarna vill inte ta slut trots den tid som gått, så fort jag tänker på henne så rinner tårrana igen, som nu! :-(
Nä nu måste jag försöka rycka upp mig och återgå till skolböckerna en liten stund till innan jag ska åka till Borensberg och hämta min rena tvätt hos mamma.
Allt bra att ha mamma när tvättmaskinen pajar, tur man kan åka dit då och tvätta så barnen inte står utan kläder!
Mamma är bäst helt enkelt! Dock lite dåligt att hon inte stryker kläderna, det hade minsan farmor gjort om det varit hon som tvättat! HIHIHI
Var rädda om varandra!
