Livet på Betarevägen

December månad försvann lika snabbt som den kom, tur man har kort och bilder för att påminna sig om vad man gjorde då.

Thilda fyllde ju 4 år, helt sjukt att hon är så stor! var tog min bebis vägen???
Thilda firades i dagarna 3, Frans sida av släkten första dag, min sida plus några vänner dag nr 2 och barnkalas för alla dagiskompisarna dag 3. Pust och stön!

   

 

Hon fick hur mycket fint som helst! Thilda älskar att stå i centrum så hon njöt till max.


I början av december var vi i Eksjö för att fira min mormor och även gå på julmarknaden i gamla Eksjö. Super mysigt såklart! :-)
   

 
Gammelmormor Eva-Lisa tillsammans med Thilda, Ludwig och William.


   
Självklart så hann vi med en hel massa fikor tillsammans med Matilda och Ted. Sånt gillar vi! :-)



Men som sagt en hel del mindre roliga saker ägde också rum i december. Älskade, älskade Irenés begravning var en av de sakerna.

Begravningen ägde rum i Mjölby begravningskappel på Skogskyrkogården.

     

Kan inte fatta att hon är borta. Känns så overkligt och konstigt att hon inte finns mer. Irené kan ju inte bara dö nu, VARFÖR???? Hon var på tok för ung, bara för att man passerar 70 sträcket så betyder väl inte det att man är gammal?

Så här i efterhand så var det nog både bra och dåligt att Frans var den som hittade henne hemma i lägenheten. Jag vet inte hur jag hade reagerat om det hade varit jag som kommit in och hittat henne liggande där livlös på golvet. Jag vet att det tog fruktansvärt hårt på Frans, men på någotsätt tror jag att det hjälpte honom i sorgprossesen att ha sett henne.

För mig är det som sagt fortfarande overkligt. Känns inte som om hon är borta för alltid trots att jag besöker hennes grav minst en gång i veckan. Men det var mitt eget val att inte åka till lägenheten och se henne innan bergravningsbyrån kom och hämtade henne.
Just då kände jag inte att jag klarade av det men nu ångrar jag mig.

Begravningen förövrigt var jätte fin. Irené skulle ha älskat allt med den det vet jag. Alla som stod henne nära var där och stämningen av sorgsen men endå glad på något sätt. För just så hade Irené velat ha det.

Jag vet att hon har det mycket bättre nu, hon slipper sin sygasgrimma och alla problem med andningen. Nu kan hon vila i frid.

Men det känns endå inte rätt varför just hon?? varför nån som stod mig så nära???

Det gör ont så fort jag tänker på henne men jag vet också att det kommer göra ont ett bra tag framöver men att det förhoppningvis kommer bli lättare och lättare. Hon kommer alltid leva kvar i våra minnen det vet jag.
Men det räcker inte för mig, jag vill ha henne här hos oss Nu!

Thilda frågar efter henne hela tiden och jag vet lixom inte vad jag ska säga, hur jag ska förklara. Barn är smart så hon förstår mycket väl vad som händer men det gör fortfarande ont var gång som hon tar upp ämnet och frågar varför vi inte kan åka till Irene och äta glass som vi alltid gjorde förut.


 

Älskade, älskade Irené kom tillbaka! Älskar dig!


Undertiden som vi var på begravningen så var Frans mamma här och passade Thilda och Ludwig. De hade passat på att baka pepparkakor och grejat och lille plutten William fick äran att vara hemma hos Matilda och Ted! :-)


   
Några bladade bilder på minstingen, som bara växer och växer! :-)


Jul och nyår sussade förbi en en väldans fart även i år. Frans var ledig i mellandagarna och tur var nog det för vi hade minsann fullt upp hela tiden.
Julafton spenderade vi i Borensberg, juldagen här hemma hos oss sen bar det av till falköping för mer julfirrande.
Nyår firrade vi in tillsammans med Linda och calle samt alla barnen.
Vi åt gott och spelade sällskapsspel hela kvällen lång1 ME LIKE! :-)

Ja det här var nog i korta drag det som hände i december... så nu har ni fått en liten uppdatering i alla fall! :-)
Bättre sent en aldrig ha ha!!!!